Sport, ur en annan synvinkel?

Det är ofta vi (jag) hör snack om att svenska idrottstjärnor misstänks för doping.
Senast i raden är Johan Wissman som säger att ”- Jag har hört att jag fått misstankar mot mig” (enligt SvD).

Lilla Sverige är och har alltid (?) varit framgångsrika inom idrott, trots få utövare och relativt knappa resurser.
Med det i bagaget är det inte särskilt konstigt att vi då också får misstankar mot oss, liksom ”alla” andra nationer i liknande situationer får.

Det är inte heller helt ovanligt att dessa misstankar slår ”rätt” ut, att idrottare har dopat sig.
Det finska skidlandslaget är ett typexempel på det. Nationen har alltid varit på framkant i skidsporten, men fick extra misstankar riktade mot sig efter stora framgångar i hemma-VM i Lahtis 2001. Då visade sig det sig också att misstankarna var befogade och sex skidåkare fälldes för doping, däribland Mika Myllylä, Jari Isometsä och Harri Kirvesniemi.

Då är det inte heller helt konstigt att Sverige får sportvärlden att höja på ögonbrynen och undra huruvida ”vi” har rent mjöl i påsen.
Jag vill i min övertygelse tro att så är fallet, eftersom hela min tro på idrotten bottnar i att ALLA är rena från doping.

Andra svenskar som fått misstankar riktade mot sig är, nyligen korade vinnaren i Tour de Ski, Charlotte Kalla och suveräne Carolina Klüft. Jag klandrar inte de som misstänker dessa fantastiska idrottare, för visst är dom just fantastiska (och rena)?!

För övrigt anser jag att Henrik Larsson inte har vad som krävs för att träna Helsingborgs IF!